Vi har gått in i ett nytt år, 2026. Ofta innebär ett årsskifte någon form av reflektion över både året som gått och året som ligger framför. Dåtid, nutid, framtid. Kanske låter det som ekon från en lektion i grammatik, men det är också teologi.
Gud står utanför tiden, hans namn på hebreiska, Jahve (som judarna håller som så heligt att de undviker att uttala det och istället ersätter det med Adonai i uppläsningar) är en form av ordlek som på svenska bäst låter sig översättas som “jag är den jag är” ett evigt pågående.
Hebreiskan har en tempusform som helt saknas i det svenska språket som rymmer både dåtid, nutid och framtid. Denna verbform förekommer vid tre tillfällen i den Aronitiska välsignelsen som vi nästan alltid läser mot slutet av vår gudstjänst på söndagar.
På svenska används ibland formen välsigne, bevare och vände sitt ansikte till dig i välsignelsen. Det är dessa tre verb som på hebreiska samtidigt uttrycker dåtid, nutid och framtid. Ta emot Herrens välsignelse över ditt liv idag, över året 2026 – från Honom som är den evigt pågående.
Herren välsigne dig, rymmer alltså påminnelsen om att Herren har välsignatdig, Herren välsignar dig just nu och Herren kommer att välsigna dig också i framtiden.
Herren bevare dig, innefattar likaså påminnelsen om att Herren har bevarat dig, han bevarar dig just nu och han kommer att bevara dig i framtiden.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig
Herren vände sitt ansikte till dig, innebär att Herren har vänt sitt ansikte till dig, Han vänder sitt ansikte till dig just nu och Han kommer att vända sitt ansikte till dig i framtiden.
och Han ger dig sin frid
Ta emot Herrens välsignelse över ditt nya år 2026, i din situation idag och håll fast vid Honom som är hoppet om framtiden.
Camila Nordström