Mansfrukost 25 april 2015

av | 2015-04-27 | Nyheter

Äntligen var det dags för alla män att få vara med om en frukost. Bordet var dukat och det var bara för dem att sätta sig ned, äta och lyssna. Talare för morgonen var teknologie doktor Johan Strandroth som berättade om sin doktorsavhandling på ämnet “Trafiksäkerhet”.

Johan StrandrothPå väg till Skogshyddan och min första (och förmodligen enda) mansfrukost. Det är med lite spänning jag kliver över tröskeln för att höra på Johan Strandroth med endast män som åhörare. Frukosten är redan framdukad när jag kommer in och till min lättnad ser jag att det finns två kvinnor till, som jobbar i köket…

Efter hand kommer männen in, hälsar på varandra och föredragshållaren Johan och börjar sedan hugga in på frukosten som består av ägg, juice, fil, frukt, bröd med olika sorters pålägg ja allt vad man kan önska sig till frukost. Det blir sedan gemenskap och skratt kring de runda borden och samtalsämnena är breda.

Om du undrar vad en mansfrukost är så är det ett tillfälle då män får träffas, umgås, äta frukost tillsammans och lyssna på ett intressant ämne och denna lördag är det då Johan Strandroth som ska prata över ämnet trafiksäkerhet. Johan går fram till micken och vad jag förstår är det många redan i rummet som vet vem han är.

Han börjar med att säga med en skämtsam röst att hans svärfar är med denna morgon så det är bäst att sköta sig. Från början är Johan född och uppvuxen på Kållandsö, flyttade sedan till Norrköping och studerade till civilingenjör på Tekniska Högskolan vid Linköpings universitet. Han läste sedan på Chalmers och började sedan arbeta på Trafikverket, där han jobbar även i dag och har koll på de fordon som går på vägarna.

Johan fortsätter sedan med att berätta lite historia och dödsolyckorna har minskat otroligt mycket sedan bilens begynnelsetid. Sverige är ett av de bästa länderna i världen gällande minst antal omkomna/skadade i bilolyckor. En av de stora frågorna är/var hur vi ska göra med de olyckor som ändå blir, hur ska vi förhindra dem?

Något som fungerar bra är kamerorna som finns utsatta utmed vägarna. Bilförarna minskar hastigheten och det ger stor effekt. Johan kom även in på Nollvisionen, som är grunden för trafiksäkerhet i Sverige. Det är bilden av en framtid där människor inte dödas eller skadas för livet i vägtrafiken. Naturligtvis gör människor misstag och trafikolyckor kommer inte att kunna undvikas helt, den perfekta människan finns inte. Nollvisionen accepterar att olyckor inträffar, men inte att de leder till allvarliga personskador.

Under pausen kunde åhörarna ställa frågor och en fråga handlade om hastighetskameror och varför man sätter upp hastighetsskyltar innan kamerorna. Johan svarade att det finns olika strategier och vi är ensamma om det i Sverige. Det bygger på att syftet med kamerorna inte är att sätta dit folk utan att minska medelhastigheten och på det sättet skapa ett medvetande hos förarna.

Efter pausen pratade han om varför Jesus är det enda säkra och kan kristen etik och säkerhet tillhöra varandra? Det som är gemensamt är etiken – människovärdet och nollvisionen som jag skrev om innan. Syftet är att vi är något större, det finns en Gud och vi är inte bara ett litet sandkorn någonstans utan vi är livgivare.

Som Nollvisionen nämner så är det omöjligt att skydda alla i ett transportsystem men det är strävan och som hos oss kristna så är det omöjligt att bli som Jesus men vår utgångspunkt är att bli mer lik honom. Det är det vi siktar på. Som Johan sa “Jesus är Nollvisionen fast supervisionen.” Avslutningsvis säger han att ingen tar sig ut ur det här livet levande men se till att leva när man är här och glöm inte säkerhetsbältet!

Frida Gustavsson

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

Livets bröd

När jag en gång i tiden bodde centralt i Lidköping och faktiskt även hade ett bageri i samma hus...

Hur öppnar man dörren?

Nycklar är vi rädda om och när vi inte hittar nyckelknippan blir vi smått förtvivlade. En...

Grattis Naemi 100 år!

En kall men solig februariförmiddag cyklar jag iväg i den gnistrande snön till Östbygatan 32 A,...