Alida i Hongkong del 1

Jag befinner mig i Hongkong, Tuen Mun, där jag går en lärjungaskola. Organisationen som står bakom min skola heter YWAM (Youth With A Mission), på svenska mer känd som UMU (Ungdomar Med Uppdrag).

Jag är naturligtvis inte ensam i Hongkong. Tillsammans med mig har jag 8 klasskamrater, och några långtidsmissionärer som bor i Hongkong. I klassen är vi alltså 9 st, 2 från Amerika, 2 från Hongkong, 1 från Tyskland, 1 från Wales, 1 från Sydkorea, 1 från Singapore och så jag. Basen i Tuen Mun består av 19 personer, 5 utav dem är våra ledare.

Vårt hus

Jag delar rum med 2 tjejer och de andra 4 delar på ett och killarna ett. Huset är ett flerfamiljshus och de lägenheter som YWAM har ligger vägg i vägg på bottenplan. Det är mycket stort för för att vara Hongkong. Här är plats en bristvara. Huset ligger i utkanten av Tuen Mun, mitt emellan stranden och bergen. Våra lektioner har vi på våning 20 i centrala Tuen Mun, där YWAM-basen ligger.

Missionärerna här arbetar på olika sätt för att människorna i Hongkong ska få höra talas om Jesus, och med att visa medmänsklighet till dem som behöver det som mest. I Hongkong är hyran på bostäder mycket hög och pensionerna låga, vilket tyvärr resulterar i att det är de gamla som får svårt att försörja sig och tvingas bo på gatan. Där finns det behov av omsorg som YWAM Tuen Mun är del av att fylla. De håller också läger för barn och unga och ger tillfällen för universitetsstudenter som har engelska som andraspråk att öva på att prata engelska, samtidigt som de berättar om sin tro på Jesus.

Missionsbasen här är mångkulturell, vilket har gjort att missionärerna har behövt anstränga sig extra för att förstå varandra och respektera varandra. Detta har lett till en god närhet och de själva kallar sig en stor familj. Den känslan har de också delat med sig till mig och mina klasskompisar. Vi har alla fått uppleva en god gemenskap med varandra. Jag trivs med människorna och staden även om det är mycket olikt Lidköping och Sverige. Ibland så skulle jag vilja ha det som hemma i Sverige. Jag saknar bla kyrkfikat och kyrklokaler med fönster. I Hongkong är kyrkan på en av de ca 20 våningarna i en skyskrapa, så kyrklokalerna ser mycket annorlunda ut från det jag är van vid. De flesta kyrkorna har också begränsat utrymme, så därför firar de gudstjänst i två till tre omgångar, och de har inte den fikakultur som jag är van vid. Att vara i och bo i Hongkong har öppnat mina ögon för sådant som jag inte visste någonting om. Jag är verkligen nöjd och glad över att jag bestämde mig för att åka hit.

I Hongkong är hyran på bostäder mycket hög och pensionerna låga, vilket tyvärr resulterar i att det är de gamla som får svårt att försörja sig och tvingas bo på gatan.

Ibland är det kulturkrockar och tillfällen som är lite jobbiga, men till mitt stöd har jag mina klasskompisar. Vi är alla ganska olika varandra, men vi lyckas ändå att komma riktigt bra överens och ha roligt tillsammans. Vi kan hjälpa och stötta varandra i våra styrkor och svagheter. Det är sällan någon är ensam om att inte förstå eller känna svårighet att greppa en helt ny kultur. Detta är också en resa där vi får nya perspektiv på livet, världen och tron.

Alida Holm